Joris Pelle

Hasselabonden och emigrantledaren Joris-Pelle

 

Den lilla socknen Hassela har sett många män födas, som sedan har kommit att bli kända inte bara i Sverige, utan även långt utanför landets gränser. Prästsläkten Hazelius (Namnet en latiniserad form av Hassela) kom från Hassela och verkade här i fyra generationer. Ett barnbarn till den siste prästen var ingen mindre än Arthur Hazelius som grundade Skansen och Nordiska Museet. En annan välkänd Hasselason var Arthur Engberg, ecklesiastikminister och mycket drivande kulturpolitiker som bl.a. startade Riksteatern. Ännu i dag citeras hans kulturartiklar, fast mest utomlands. En annan bondson från Hassela var Erik Säll, hovrättsråd och president i Norrländska Hovrätten.

Den som startade IOGT-rörelsen i Sverige var Hasselafödde Anders Bergström, som varit i USA en tid och där hämtat de nya idéerna. En annan pionjär var Frö-Lars, som var förkunnare inom den nya väckelsen, dvs. baptismen. Bland landets förnämsta spelmän inom folkmusiken kan nämnas Hulkläppen, vars livsöde finns inspelad på film, samt Jon-Erik Hall.

 

Finska invandrare

För över 400 år sedan, kom de första finnarna och slog sig ned i västra delarna av Hassela. Det var Per Andersson (Hans finska namn var troligen Pekka Tarvainen) med familj som då kom till Rigmäki där man införde sitt primära pörte. Två år senare flyttade familjen ner till det som i dag kallas Kölsjön, på den tiden Tarvala. Per Anderssons fyra söner delade upp den stora "kronoskogen" i fyra stora hemman. En av sönerna blev mycket rik och kallade därför för "Rik-Örjan" och bodde på Kölsjön 4.

Joris-Pelle - "Karl-Oskar"

På den gården växte i början av 1800-talet en annan finnättling upp, nämligen Joris-Pelle, Per Andersson. Denne Joris-Pelle är säkert den Hasselason som är mest känd i Sverige och utomlands."Va?" säger ni säkert - "Aldrig hört talas om". Javisst, eftersom han för eftervärlden blivit känd under namnet "karl-Oskar" i Willhelm Mobergs utvandrarepos. Moberg har själv i artiklar berättat var han hämtat inspirationen till sina emigrantböcker, nämligen i Hasselasonen Erik Norelius dagböcker.

Amerika breven

Under våren blev det känt att den välbärgade bonden Per Andersson tänkte sälja sitt hemman och emigrera till Amerika. Han hade som så många andra blivit smittad av Amerika febern som blossat upp runt om i Sverige, och inte minst i norra Hälsingland, till följde av de brev som kommit från trosfränder i Bishop Hill där man målade det nya landet i rosenfärg.

Det var många i Hassela och grannsocknarna som ville följa med Joris-Pelle på hans resa. En del ville emigrera för mer fritt än i Sverige få läsa de gamla lutherska böckerna, andra reste för att finna bättre livsbetingelser och andra säkert av äventyrslystnad.

Emigrantledare

Den 21 juli 1850 reste så ett sällskap på drygt 100 personer från Hudiksvalls hamn med Joris-Pelle som emigrantledare. Han hade tack vare sin förmögenhet, till och med helt eller delvis bekostat resan  för ett flertal personer. Efter en lång och strapatsrik resa över Atlanten anlöpte man New Yorks hamn den 31 oktober. Nio personer hade avlidit under resan.

Resan vidare från New York blev också den ganska prövande. En del stannade visserligen kvar i New York, men de flesta följde Joris-Pelle på hans resa inåt landet. Skaran blev dock mindre och mindre, allteftersom den ene efter den andre lyckades finna en bosättningsort efter färdvägen till Minnesota, som var resans mål. En av de mest påfrestande delarna av resan var den över Eire-sjön. Den företogs i november med en gammal ångare och de flesta hade endast råd att lösa däckplats.   För egna pengar köpte då Joris-Pelle några hyttplatsbiljetter, så att barn och sjuka kunde få skydd mot den bitande kylan.

Grundade koloni

I slutet av november kom den lilla spillran av det ursprungliga sällskapet fram till Andover i Illinois, där Erik Norelius beslutade sig för att stanna. Han försökte övertala Joris-Pelle att slå sig ner där också, men Joris-Pelle kände finnskogsbondens längtan att söka ny, jungfrulig mark. Han vill ha "livsrum", som skänkte honom en obegränsad tillgång till skog, jakt, fiske och odlingsbar mark. Våren 1851 kom Joris-Pelle till Chisago-sjön, efter ytterligare en strapatsrik färd med övernattningar utomhus.  Där grundade han den lilla kolonin tillsammans med sina båda drängar och deras familjer samt ytligare två familjer. Han tyckte platsen påminde om sin egen hembygd och han skyndade sig att skriva hem till Hassela och berätta att han funnit en mycket lämplig bosättningsplats. Två år senare kom ytterligare ett antal familjer från Hassela, bl.a. hans halvbror Daniel Lindström, som om att ge namn åt staden Lindstrom.

Chisago, och även dess grann-county Isanti, växte och efter några år hade man även byggt en kyrka. De första åren fick Joris-Pelle själv vara en sorts präst, som han döpte sin dotter Kristina, det första barnet som föddes i Chisago.

Den tidigare nämnde Erik Norelius var  en blott 17-åring yngling från Hassela som följde med Joris-Pelle på hans resa. Denne Erik Norelius skrev 17 dagböcker, där han bl.a. berättar utförligt om hela resan, sökandet efter lämplig bosättning och åren som följde där i Minnesota. Erik Norelius själv kom att bli en av de stora förgrundsmännen inom den Lutherska kyrkan i USA.

Det är dessa dagböcker som Wilhelm Moberg hämtat ramberättelsen för sitt emigrantepos, men eftersom Moberg var smålänning förlade han, med författarens frihet, hela berättelsen från Småland. Men folk i Kichisaga och Isanti ve att de har sina rötter i Hassela och omliggande socknar,  och det historiska sällskapet i Kichisaga har också givit ut en bok som heter "Den sanna historien om Karl-Oskar och Kristina" där det klart framgår att "Karl-Oskar" inte var någon annan  än jus joris-Pelle.

 

Denna text är hämtad från en brochyr av Boerje Bohin, 1987

 

 

 

Staty föreställande de tre utvandrande Hasselaborna Per ”Joris-Pelle” Andersson, Erik Norelius och Daniel Lindström. De tre gjorde alla stora avtryck på sin nya hemort.